Jul utan julkänsla...
Faktiskt så har jag inte så himla mycket julkänsla såhär två veckor innan julafton. Tiden bara rinner iväg och jag hinner inte reflektera.
Julkalendern är dålig... Jag har bara en julstjärna här i stan och förutom den så är det inte så mycket julpynt vilket gör att det känns mindre "juligt".
Mystiken kring jul försvinner mer och mer för ju äldre men blir. Julen var helt enkelt bäst när man var liten. Och man blir ju inte direkt yngre...
Men det är bara att göra det bästa av situationen och klämma ut så mycket julkänsla det bara går nu de sista 14 dagarna. Som tur är så är det ju massor av snö i träden och det är så himla mysigt!!
God julkänsla!
/Bassqueen
Julkalendern är dålig... Jag har bara en julstjärna här i stan och förutom den så är det inte så mycket julpynt vilket gör att det känns mindre "juligt".
Mystiken kring jul försvinner mer och mer för ju äldre men blir. Julen var helt enkelt bäst när man var liten. Och man blir ju inte direkt yngre...
Men det är bara att göra det bästa av situationen och klämma ut så mycket julkänsla det bara går nu de sista 14 dagarna. Som tur är så är det ju massor av snö i träden och det är så himla mysigt!!
God julkänsla!
/Bassqueen
Varför ska det vara så svårt att gå och lägga sig i tid?
Så här är det varje kväll; klockan 22.00 tänker jag >men nu går jag och lägger mej!< men strax efter jag tänkt det så kommer en annan tanke farande: <jag ska bara göra det här först...< Och då är det kört! Jag ska bara, jag ska bara. Känner mej lite som Alfons Åberg.
Förbereder mej för morgondagen och kommer på allting som jag skulle ha gjort till morgondagen men glömt. Och sen finns det ingen tid kvar för det, för det var bara ikväll man kunde göra det. >Jaja, gör det imorgonbitti< är nästa tanke.
Lägger sig påtok för sent och sover så där ljuvligt man gör då man är riktigt trött.
Vaknar med en hemsk känsla och ett ÅHNEJ som ringer i huvudet. Och det är inte bara det där ÅHNEJ:et som ringer i huvudet utan även min mobil som spelar nån hemsk låt som tyder på att det är dags att kliva upp. Snoozar en stund och så kommer den där melodin upp igen. Enda sättet att få tyst på den är att stänga av mobilen och kliva upp.
Sen swischar det förbi en massa tankar i huvudet igen om vad man skulle ha gjort kvällen innan men som man tänkte man skulle göra på morgonen istället. Men eftersom jag är tidsoptimist och ställer klockan så exakt att man inte har tid att snooza för att hinna på skolan så är det kört: eftersom jag redan har snoozat. = stress, stress, stress. och likförbenat är jag sen...
Nu är klockan 23.25 och jag SKA gå och lägga mej för mina ögon vill det. Har redan tänkt dessa tankar om att gå och lägga mej i tid och inte lyckades jag ikväll heller. Men skam den som ger sig. Nån kväll kanske jag lyckas gå och lägga mig i tid. Det kanske inte blir frivilligt utan snarare att jag stupar i säng. Men då har jag ju iallafall gått och lagt mej i tid!
Förbereder mej för morgondagen och kommer på allting som jag skulle ha gjort till morgondagen men glömt. Och sen finns det ingen tid kvar för det, för det var bara ikväll man kunde göra det. >Jaja, gör det imorgonbitti< är nästa tanke.
Lägger sig påtok för sent och sover så där ljuvligt man gör då man är riktigt trött.
Vaknar med en hemsk känsla och ett ÅHNEJ som ringer i huvudet. Och det är inte bara det där ÅHNEJ:et som ringer i huvudet utan även min mobil som spelar nån hemsk låt som tyder på att det är dags att kliva upp. Snoozar en stund och så kommer den där melodin upp igen. Enda sättet att få tyst på den är att stänga av mobilen och kliva upp.
Sen swischar det förbi en massa tankar i huvudet igen om vad man skulle ha gjort kvällen innan men som man tänkte man skulle göra på morgonen istället. Men eftersom jag är tidsoptimist och ställer klockan så exakt att man inte har tid att snooza för att hinna på skolan så är det kört: eftersom jag redan har snoozat. = stress, stress, stress. och likförbenat är jag sen...
Nu är klockan 23.25 och jag SKA gå och lägga mej för mina ögon vill det. Har redan tänkt dessa tankar om att gå och lägga mej i tid och inte lyckades jag ikväll heller. Men skam den som ger sig. Nån kväll kanske jag lyckas gå och lägga mig i tid. Det kanske inte blir frivilligt utan snarare att jag stupar i säng. Men då har jag ju iallafall gått och lagt mej i tid!
