Varför ska det vara så svårt att gå och lägga sig i tid?
Så här är det varje kväll; klockan 22.00 tänker jag >men nu går jag och lägger mej!< men strax efter jag tänkt det så kommer en annan tanke farande: <jag ska bara göra det här först...< Och då är det kört! Jag ska bara, jag ska bara. Känner mej lite som Alfons Åberg.
Förbereder mej för morgondagen och kommer på allting som jag skulle ha gjort till morgondagen men glömt. Och sen finns det ingen tid kvar för det, för det var bara ikväll man kunde göra det. >Jaja, gör det imorgonbitti< är nästa tanke.
Lägger sig påtok för sent och sover så där ljuvligt man gör då man är riktigt trött.
Vaknar med en hemsk känsla och ett ÅHNEJ som ringer i huvudet. Och det är inte bara det där ÅHNEJ:et som ringer i huvudet utan även min mobil som spelar nån hemsk låt som tyder på att det är dags att kliva upp. Snoozar en stund och så kommer den där melodin upp igen. Enda sättet att få tyst på den är att stänga av mobilen och kliva upp.
Sen swischar det förbi en massa tankar i huvudet igen om vad man skulle ha gjort kvällen innan men som man tänkte man skulle göra på morgonen istället. Men eftersom jag är tidsoptimist och ställer klockan så exakt att man inte har tid att snooza för att hinna på skolan så är det kört: eftersom jag redan har snoozat. = stress, stress, stress. och likförbenat är jag sen...
Nu är klockan 23.25 och jag SKA gå och lägga mej för mina ögon vill det. Har redan tänkt dessa tankar om att gå och lägga mej i tid och inte lyckades jag ikväll heller. Men skam den som ger sig. Nån kväll kanske jag lyckas gå och lägga mig i tid. Det kanske inte blir frivilligt utan snarare att jag stupar i säng. Men då har jag ju iallafall gått och lagt mej i tid!
Förbereder mej för morgondagen och kommer på allting som jag skulle ha gjort till morgondagen men glömt. Och sen finns det ingen tid kvar för det, för det var bara ikväll man kunde göra det. >Jaja, gör det imorgonbitti< är nästa tanke.
Lägger sig påtok för sent och sover så där ljuvligt man gör då man är riktigt trött.
Vaknar med en hemsk känsla och ett ÅHNEJ som ringer i huvudet. Och det är inte bara det där ÅHNEJ:et som ringer i huvudet utan även min mobil som spelar nån hemsk låt som tyder på att det är dags att kliva upp. Snoozar en stund och så kommer den där melodin upp igen. Enda sättet att få tyst på den är att stänga av mobilen och kliva upp.
Sen swischar det förbi en massa tankar i huvudet igen om vad man skulle ha gjort kvällen innan men som man tänkte man skulle göra på morgonen istället. Men eftersom jag är tidsoptimist och ställer klockan så exakt att man inte har tid att snooza för att hinna på skolan så är det kört: eftersom jag redan har snoozat. = stress, stress, stress. och likförbenat är jag sen...
Nu är klockan 23.25 och jag SKA gå och lägga mej för mina ögon vill det. Har redan tänkt dessa tankar om att gå och lägga mej i tid och inte lyckades jag ikväll heller. Men skam den som ger sig. Nån kväll kanske jag lyckas gå och lägga mig i tid. Det kanske inte blir frivilligt utan snarare att jag stupar i säng. Men då har jag ju iallafall gått och lagt mej i tid!
Kommentarer
Trackback
