Jag vet!

Jag vet, jag vet, jag är värdelös på att uppdatera min blogg! Det ska bli bättre när jag kommit iväg på riktigt för då börjar den på riktigt! :) Men jag har väl inte så mycket att skriva heller, iaf inga big News. Det är ju fortfarande inget som är spikat. Pratade dock med Washington igår, 7 månaders-bäbis... De var trevliga och ville allt för att hjälpa. MEN... Jag vet inte. Det känns väl sådär. Och så blir det bara till oktober för de är diplomater och ska flytta till Istanbul(tror jag det var) då. Och jag vill ju vara borta ett år men de sa att de skulle hjälpa mig hitta en ny familj då.
Ikväll ska jag försöka prata med Park City. De har hört av sig nu efter 1,5 veckor utan ett pip. Ingen förklaring fick jag heller :/ Men jag hoppas på en bra sådan ikväll!
Salt Lake City familjen skrev och sa att mamman ska på jobbintervju imorgon och tror hon kommer få jobbet, det sa hon om förra också men det blev ju inget av de. Närå de verkar bra hoppas hon får jobbet. Jag får uppdatera när jag vet lite mer.

Idag ska jag åka bräda :) Hoppas det går bra! Är ju typ et år sen sist.

Handbollen går ju riktigt bra jue! Match ikväll mot Danmark! Kim Andersson är ute ur VM, brytit tummen :( Han som kom tillbaka från en skada i December :/ Vissa har otur och jag tycker synd om honom. Det här VM:et har påverkat mig mer än man kan tro, jag tilloch med drömmer om handboll. En natt drömde jag att jag spelade  Volleyboll-handboll med Jernemyhr och Larholm och så var Hoglert med ;P Det var hon och jag mot dem ;P Jernemyhr var rätt sammanbitenhelatiden och lite småsur tyckte jag, vi vann väl :P Och så va vi i Vôllans gympasal.
En annan natt drömde jag att jag frågade min gympalärare, tror det var Janne Rawald om vi inte kunde spela handboll på en lektion, kanske med landslaget tillochmed. jo det kunde han väl ordna. Det slutade med att Herrlandslaget och några killar ur klassen (jag tror det var min lagbollsklass) fick spela och inte jag. Jag blev så arg att jag slogs, skrek och grinade. Vaknade med att jag halvgrinade och var så arg när jag vakna. Så mycket har handbollen på verkat mig om nätterna ;P

Kommer jag till Salt Lake City ska jag börja spela handboll. Jag har mailat två lag där och frågat om det finns nåt lag för en sån som mig. Man kan ju alltid hoppas.

Tjing tjong!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0